de bästa människorna och en uppeldad bokhylla

Det finns personer och sen finns det folk, båda torde vara underkategori till människa, homo sapiens för att vara petnoga. Iaf är det intressant att folk alltid gör en massa dumheter medan personer  alltid gör saker som är ganska bra men som kan råka trampa i klaveret av misstag någon gång.
Jag menar det finns ju folk som skattefuskar, folk som inte kan köra bil och folk som inte fattar att det är fult att tränga sig före i krogköer tex....Typiska folksyndrom!! Talar man om personer däremot eller människor så är de av oftast trevligare karaktär.
För människor är väl ändå det som gör livet intressant, en männinska som gör mitt liv intressant är min bästis, min bästis genom alla tider! Min bästis som hör av sig varje dag och som förstår vad jag säger, du är en pärla Ellenor!
Ellenor är faktiskt i klass med alla låtsaskompisar man skulle kunna tänka sig, hon är precis så som jag vill att hon ska vara mao. Tack Ellenor för att du finns och tänker på mig när du steker köttbullar!

Apropå bokhyllan, jag kom på den käcka idén att gömma pengar..man blir ju så glad när man hittar dem sedan...Bara det att jag inte hittar dem!!!! och då blir man inte glad..man blir....FLYFÖRBANNAD.
Försöker trösta mig med Norge- Annas historia om hur en pizzabagare råkade elda upp 80 000 ur kassan då ngt ljushuvud lagt undan pengar i en säck och stoppat in i pizzaugnen. Det här är väl inte fullt så illa..handlar inte om de summorna men jag vill ju ha dem. helst nu. helst på en gång.

Sitter och letar en resa för april, då ska jag och min fantastiska bästis åka och fylla ut tiden med spirituella vandringar, sol, bad och en o annan pina colada. Troligen lär vi träffa på en massa lustigt folk så jag ska inte säga för mycket om resans innehåll, jag drar de konstiga till mig..På ngt underligt sätt. För att dra Islandsresan i somras till minnes, jag, Ellenor o Anders sittandes ngnstans mitt ute i ingenstans nedanför Vatnajökull hos en 90-årig gubbe som råkar vara den enda med digital-tv och choklad i överflöd, ingetdera fick vi uppleva däremot en 2timmar lång guidning på isländska i några förhistoriska hus. Vi förstod nog inte mycket alls och fötterna var helt stelfrusna då vi klättrat upp i en fyr för att skåda den isländska kusten innan vi hamnde hos den gamle profilen, jag mitt ljushuvud barfota såklart och att efter det sitta på en träbänk med tårna på ett jordgolv som stampats för 100år sedan är inget jag rekomenderar.

mina bäbisar
varken folk eller personer men otroligt uppskattad kamratskap





snön yr

Nu snöar det så in i bängen här och jag försöker vara lite produktiv, funkar kanske inte så jordiskt bra som man skulle kunna önska sig. hm, jordiskt bra? kan man skriva så? intressant fråga eftersom man kan säga himla bra. Jaja, idag har jag inte tänkt ta ut skidorna överhuvudtaget, aldrig i mitt liv att jag åker ut när det är sånt här väder, så mycket skidfantast är jag inte.

I övrigt så är jag en notorisk mångsysslare, sista veckan har jag som sagt varit, skidguide, lekledare, bageriarbetare, klädförsäljare och jobbat på after-ski. denna vecka verkar dock bli lite lugnare, kanske blir en hel dag ledigt? vem vet.

Annars börjar jag längta efter sol och bregott med havssalt, när man jobbar på bageri drömmer man om sådant att smöra sina mackor med, finns dock ngt som heter Breilett, men det är ju inte alls lika gott.

171131-15
åh vad jag saknar er!!


171131-14
Apropå fikabröd, kom människan med ett flygande Tefat månne?

Undra om jag ska gå och köpa mig ett litet treat. jag förtjänar nästan det.
På återseende!

Varför jag?

Har skidat med ladyn en vecka nu. vi kommer bra överrens och diskuterar livets ting och jag ger henne tips vad gäller längdåkning, hon vill nämligen bara åka längdskidor!!! Så vad gör man...3timmar längd om dagen gör dock kroppen glad och jag får ju betalt so why not.
Nåja, vi har som sagt haft några trevliga dagar. Idag körde det dock ihop sig så en av Ski Norways bilar gick sönder, never mind tänkte jag och fick köra en gammal Skoda...bara det att ladyn kom på att det skulle vara underbart om jag kunde skjutsa henne till deras stuga efterråt......grejen är den att jag själv inte riktigt gillar att åka i en gammal skruttiga bil än mindre skjutsa en engelsk kunglighet..men självklart skulle jag nu skjutsa henne i den lilla skruttiga tingesten med rattmuff och inte var som helst ut upp på en fjälltopp in i det kungliga imperiumet..att vägen sedan hade skyltar som sa endast 4 wheel drive eller snökedjor gjorde mig inte bättre till mods...
När hon såg bilen såg hon först lite förbryllad ut och jag försökte slätta över det hela och snart var vi båda på plats och sedan började färden...och vilken färd....upp upp upp upp upp upp upp, på världens spårigaste väg slirandes på 2.an. men vi kom upp. till välkomstkommitén.
Som sagt, Varför jag?

ett kilo småspik i ansiktet

så kändes det när det helt från ingenstans dök upp världens oväder idag. sylvassa små stenhårda snökorn i kombination med regn och kastvindar är inte lika spännande som det låter. Tillsammans var vi en tapper skara som fick glida ner sidledes med vinden i ryggen, väl nere var man plaskblöt. Blir nya tag framåt kvällen :) Det är nog det bästa när man har non-stop access till backen, ingen katastrof om man kommer på att vädret är vidrigt eller danskarna alldeles för många.
Blir förresten hemma efter högskoleprovet, så blir nog en påsk i åre som det verkar. trevligt det. Annars sitter jag och försöker komma på en massa käcka argumnet kring varför demokrati inte är en bra grej. jag kommer på unegfär ingenting..men snart så, ska skaffa lite inspiration.
Hade tänkt fota idag och klistra in lite här, såg imorse ut som att det skulle bjudas på sol men som ni kanske förstått så skulle inte kameralinsen fångat så mycket annat än en massa vita prickar.

171131-13
i grupp är dessa relativt livsfarliga, faller de dessutom från lite höjd då får man en peeling som heter duga.

Tänk att det är februari förresten..hur gick det till? jag fattar det inte överhuvudtaget..tiden alltså, ngt som egentligen inte finns utan bara är något man relaterar till men som ändå stressar så mycket. Skulle vilja ha tillbaka den där tidsuppfattningen man hade som liten, när en vecka var en evighet och en månad var så lång att det gick inte ens se att den hade ett slut. Lustigt hur livet vänder och vrider också, att man gör det man gör och inte det man trodde men oftast brukar det vara bra ändå att det blir som det blir, eller hur?

För er som undrar så är det här jag håller hov;
www.hemsedal.com

RSS 2.0