madeleinegardmo

så kändes det när det helt från ingenstans dök upp världens oväder idag. sylvassa små stenhårda snökorn i kombination med regn och kastvindar är inte lika spännande som det låter. Tillsammans var vi en tapper skara som fick glida ner sidledes med vinden i ryggen, väl nere var man plaskblöt. Blir nya tag framåt kvällen :) Det är nog det bästa när man har non-stop access till backen, ingen katastrof om man kommer på att vädret är vidrigt eller danskarna alldeles för många.
Blir förresten hemma efter högskoleprovet, så blir nog en påsk i åre som det verkar. trevligt det. Annars sitter jag och försöker komma på en massa käcka argumnet kring varför demokrati inte är en bra grej. jag kommer på unegfär ingenting..men snart så, ska skaffa lite inspiration.
Hade tänkt fota idag och klistra in lite här, såg imorse ut som att det skulle bjudas på sol men som ni kanske förstått så skulle inte kameralinsen fångat så mycket annat än en massa vita prickar.


i grupp är dessa relativt livsfarliga, faller de dessutom från lite höjd då får man en peeling som heter duga.

Tänk att det är februari förresten..hur gick det till? jag fattar det inte överhuvudtaget..tiden alltså, ngt som egentligen inte finns utan bara är något man relaterar till men som ändå stressar så mycket. Skulle vilja ha tillbaka den där tidsuppfattningen man hade som liten, när en vecka var en evighet och en månad var så lång att det gick inte ens se att den hade ett slut. Lustigt hur livet vänder och vrider också, att man gör det man gör och inte det man trodde men oftast brukar det vara bra ändå att det blir som det blir, eller hur?

För er som undrar så är det här jag håller hov;
www.hemsedal.com