studentanpassning och lokalsinne

Snart har jag genomlevt mina dagar i isolering, om cirkus en timme skall jag hämta hem Linus, skall hämta upp honom i Västberga är tanken men med mitt lokalsinne kan jag åka i princip varsomhelst. Sist åkte jag ut till Stora Essingen då jag råkade åka norrut istället för söderut...hur man lyckas med det vet jag faktiskt inte, jag verkar ha en talang för dylika upplevelser. Den Stockholmska trafiken ger inte speciellt mycket utrymme för fundering över färdväg heller utan den dundrar på ganska duktigt så det är liksom håll i hatten och hoppas att man klarar sig igenom det hela och hamnar på rätt ställe. Har fortfarande efter må illa-sjukan svårt att äta ngt på morgonen, har tvingat i mig två digestivekex och kom precis hem från Konsum med en brämhultsjuice under armen, lite c-vitamin är allt bra. Att jag sedan också har vissa problem att förlika mig med att jag bör anpassa mitt leverne efter CSN numera fungerar sådär, köpte en bukett fina lila tulpaner som jag faktiskt inte kunde gå hem utan. Nu står de så fina på köksbordet och vem vet, kanske får de mig att vilja sitta där ännu längre med mina böcker när jag får ha sådan blomsterprakt framför näsan.
Vädret är under all kritik, riktigt skitväder är det faktiskt. regnar är grått, mulet och kallt....mörk är det också, blir liksom aldrig ljust på dagen när det är såhär.
Imorgon skall jag till KI Solna om jag hittar, det blir spännande. Känns som att jag skulle vilja ha ett bättre lokalsinne än jag har, det tar så mycket tid och oro för mig att fundera över om jag kommer att hitta. En sak som är väldigt märklig i sammanhanget är dock att när jag och ett gäng andra gick vilse i Bangkok på julafton förra året så var det jag som lotsade oss hem! Jag!!!!  jag som kan gå vilse i mitt eget sovrum.
Har ju dock lyckats hitta hem efter att ha kört vilse i Miami också så jag kanske bara måste lita på min egen förmåga.




Kom förresten att tänka på en sak, det sägs ju att evolutionen försett oss med aningens olika långa ben för att vi lättare ska kunna hitta utan att gå vilse. Kanske är så att mina blev precis lika långa därav har jag ingen känsla för det hela. Ett rent anatomiskt problem alltså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0