min favoritsysselsättning
jag hade en sejour i mellanstadiet när jag var och varannan vinterkväll när klockan började röra sig kring 20.00 gick ut och tog på mig mina längdskidor. Sedan begav jag mig mot skogen och åkte "off-track" i mörkret....Det var lagom nervkittlande att inte veta om det var ett litet stup framför skidspetsarna...sådär åkte jag omkring fram till högstadiet någon gång då jag fick en pinne i hakan och kom fram till att det var kanske en idé att minimera denna typ av aktivitet och istället ägna tiden åt franska verb.
Nu har jag en annan favoritsysselsättning och det är att när jag är hemma på Skönviks gård vara ute och springa i mörkret under stjärnhimlen, det blir man lycklig av. Att veta att man är där ensam i mörkret med det fantastiska panoramat av stjärnor ovanför huvudet....
.....Det mina vänner, det är en liten rush for free. I like.
sprungit under stora och lilla björn, kikat upp på plejaderna, sett ut som en förirrad vägarbetare i min flaxande gula reflexväst. Månen har väglett mig på stigarna som jag nog för all del skulle kunna springa med förbundna ögon. Med gamla slagdängor som "like a prayer" på remix i öronen har jag sprungit mina invanda vägar i mörkret, genom skogen där björkslyets löv sakta singlat mot marken, över lägdorna med decimeterlångt gulnande gräs som bromsat min framfart en aning har jag sprungit under stjärnhimlen och njutit.....
Njutit av nostalgin, njutit av tanken att så många innan mig blickat upp mot stjärnfånget med fascination och förtjusning. Njutit av att vara människa, njutit av att egentligen inte förstå, njutit av att bara kunna skönja oändligheten.
Det intressanta när man springer sådär är att jag blir så lycklig, det låter pretentiöst och lite löjligt men jag blir sådär lycklig som människor blir i filmer, sådär lycklig så jag bara ler och känner att jag skulle kunna dö här och nu. Jag skulle vilja fota det, filma det, visa upp det....men det skulle inte göra sig rättvisa...
Allt ter sig lite surrealistiskt där i mörkret, eller vem vet kanske är det realiteten som man så lätt missar. Vad vet jag.
Dagens dos av tankeverksamhet till eder tjänst.
Nu har jag en annan favoritsysselsättning och det är att när jag är hemma på Skönviks gård vara ute och springa i mörkret under stjärnhimlen, det blir man lycklig av. Att veta att man är där ensam i mörkret med det fantastiska panoramat av stjärnor ovanför huvudet....
.....Det mina vänner, det är en liten rush for free. I like.
sprungit under stora och lilla björn, kikat upp på plejaderna, sett ut som en förirrad vägarbetare i min flaxande gula reflexväst. Månen har väglett mig på stigarna som jag nog för all del skulle kunna springa med förbundna ögon. Med gamla slagdängor som "like a prayer" på remix i öronen har jag sprungit mina invanda vägar i mörkret, genom skogen där björkslyets löv sakta singlat mot marken, över lägdorna med decimeterlångt gulnande gräs som bromsat min framfart en aning har jag sprungit under stjärnhimlen och njutit.....
Njutit av nostalgin, njutit av tanken att så många innan mig blickat upp mot stjärnfånget med fascination och förtjusning. Njutit av att vara människa, njutit av att egentligen inte förstå, njutit av att bara kunna skönja oändligheten.
Det intressanta när man springer sådär är att jag blir så lycklig, det låter pretentiöst och lite löjligt men jag blir sådär lycklig som människor blir i filmer, sådär lycklig så jag bara ler och känner att jag skulle kunna dö här och nu. Jag skulle vilja fota det, filma det, visa upp det....men det skulle inte göra sig rättvisa...
Allt ter sig lite surrealistiskt där i mörkret, eller vem vet kanske är det realiteten som man så lätt missar. Vad vet jag.
Dagens dos av tankeverksamhet till eder tjänst.
Kommentarer
Postat av: Bateman
Madde - när du beskriver det sådär får jag (som är kvar i storstaden) ångest. Grav ångest.
Postat av: Kompis
Bra skrivet Madde! Nu visar du prov på din konstnärliget i skrivandet och att du förstod vad jag menade.
Trackback
