madeleinegardmo

aj, tror jag sovit på ett mindre berg av kuddar för min nacke känns som hej nackspärr..Ugh, för er som inte är så insatta i ämnet har jag ngt av en mindre oregerlig och ibland lite problematisk nacke iaf i förkylningstider. En problematisk nacke investerade jag i vid Floridas Turn Pike körandes en Range Rover för några år sedan, där hamnade jag i en seriekrock där vi likt små dominobrickor kracshade in i varandra. Klarade mig ganska bra förutom denna minor nackskada då, bilen såg ut som ett parti plocke-pin fast det jag var mest oroad över i stundens allvar var mina prickiga sockar och att jag inte bytt om i stallet från ridbyxor till lite snyggare brallor.
Det roliga i det här var att jag glömt mitt körkort hemma så när polisen kommmit och börjat plocka uppgifter från alla stod jag där delvis i chock och delvis nervöst hoppande, vad gör man nu?
Jag tänkte att bäst man kör en fuling så jag håvar fram studentkortet jag har med mig och berättar med inlevelse att det är mitt körkort och människan tror mig. Det är jättelustigt men andra nationaliteter tror alltid på mig, japaner tex. de frågar alltid mig om att fota dem framför div. monument. Slår aldrig fel. När jag åkte till USA för att jobba fick jag inte ens någon stämpel i mitt pass, till sist bad jag om en när jag åkte över till Bahamas, någon ordning måste det ju vara!
Men förövrigt, hur agerar man som offer i en stor bilolycka?
Stå vid motorvägen iklädd ridkläder när en massa hunkar kör förbi, det är inte my cup of tea. Var faktiskt just det som jag såg som det största problemet just i den stunden. Att bilen, eller det som var kvar av bilen hängde på en bärgare, att jag ljugit för den amerikanska polisen, att jag inte visst var jag var...Det bekymrade mig inte alls lika hårt...

varför bekymra sig i onödan? Livet äro en fest.