när inspirationen tryter...
man blir ganska visionslös när man tillbringat 24timmar inom 4väggar. Plötsligt finns tiden att skriva det där genomtänkta inlägget så man så ofta annars har på lut men var äro nu inspirationen?
Sitter och småfilosoferar under tiden som jag äter på en Marabou Digestive, ser den som ett led i mitt tillfrisknande. Kommer då osökt att tänka på när jag var sjuk när jag var liten, egentligen behövde jag inte vara speciellt sjuk. Kunde räcka med att vi hade orientering eller längdåkning på gympan så började jag redan kvällen innan planera för hur jag bäst skulle lura mamma att jag verkligen var sjuk och att hon skulle ta det på så pass stort allvar att jag skulle få hennes medgivande till att stanna hemma hela dagen...Förkylning är ju ett smart drag men då kunde man ju alltid kolla ev. feber och därmed få planerna på att få vara hemma grusade. Må illa var egentligen det smartaste, dock har jag aldrig i mitt liv varit magsjuk men det hade ju kunnat inträffa den där onsdagen i februari när jag gick i trean, vem vet?
Nåja, tillbaka till chokladanknytningen. Dessa dagar med äkta eller fejkad sjukdom, när jag blivit kvar ensam hemma hade jag en liten ritual och det var att jag låtsades att vaniljsås var medicin.
Är man sjuk så säger det ju sig självt att man behöver medicin, alltså i mitt fall vaniljsås. Så varannan timme cirkus spatserade jag fram till kylskåpet med en matsked i högsta hugg (rel. hög dosering på detta medikament) och hällde upp maximalt med vaniljsås som jag smaskade i mig. Ibland var jag till och med så dålig att jag behövde tre eller fyra skedar...Detta upprepades sedan 4-5 gånger om dagen tills det att total återställning infunnit sig.
Apropå det, min chokladkaka är slut...frågan är hur noga jag doserade...hm...
rena mirakelkuren!
Sitter och småfilosoferar under tiden som jag äter på en Marabou Digestive, ser den som ett led i mitt tillfrisknande. Kommer då osökt att tänka på när jag var sjuk när jag var liten, egentligen behövde jag inte vara speciellt sjuk. Kunde räcka med att vi hade orientering eller längdåkning på gympan så började jag redan kvällen innan planera för hur jag bäst skulle lura mamma att jag verkligen var sjuk och att hon skulle ta det på så pass stort allvar att jag skulle få hennes medgivande till att stanna hemma hela dagen...Förkylning är ju ett smart drag men då kunde man ju alltid kolla ev. feber och därmed få planerna på att få vara hemma grusade. Må illa var egentligen det smartaste, dock har jag aldrig i mitt liv varit magsjuk men det hade ju kunnat inträffa den där onsdagen i februari när jag gick i trean, vem vet?
Nåja, tillbaka till chokladanknytningen. Dessa dagar med äkta eller fejkad sjukdom, när jag blivit kvar ensam hemma hade jag en liten ritual och det var att jag låtsades att vaniljsås var medicin.
Är man sjuk så säger det ju sig självt att man behöver medicin, alltså i mitt fall vaniljsås. Så varannan timme cirkus spatserade jag fram till kylskåpet med en matsked i högsta hugg (rel. hög dosering på detta medikament) och hällde upp maximalt med vaniljsås som jag smaskade i mig. Ibland var jag till och med så dålig att jag behövde tre eller fyra skedar...Detta upprepades sedan 4-5 gånger om dagen tills det att total återställning infunnit sig.
Apropå det, min chokladkaka är slut...frågan är hur noga jag doserade...hm...
rena mirakelkuren!
Kommentarer
Postat av: Din allra bästa vän
Kära du. Du behövde väl sällan fejka sjukdomar? Du fick ju så många skumma åkommor ändå.
Hjälp jag måste kissa!
Puss.
Trackback
