madeleinegardmo

Har precis tagit mig en kvällspromenad. Klockan äro nu 23.00 och ljuset ute är fortfarande behagligt nog för att ta sig en liten utflykt på kvällskvisten.
Kvällen till ära promenerade jag ner genom trädgården och hästhagarna längs älven vars ytan endast bröts av någon enstaka canadagås sakta sjöfärd ner mot Stugun.
Försommaren....oh, jag blir så lycklig av att promenera i sakta mak längs vattnet, höra storspoven, någon enstaka gräsand och ibland storlommen ropa på de sina.
Sådana stunder känner jag mig grymt priviligerad. Jag får gå här och lyssna på naturen, utan att något stör.
Jag ser inte en människa, jag hör inte en bil. Det enda jag hör är gräsets friktion mot mina byxor när jag går, min egen andhämtning och tystnaden.
På någotvis blir jag förundrad över att jag har sådant behov av att fly detta, att det gör mig rastlös till tusen.
Jag menar, detta är ju paradiset!
Jamtland, jamtland jamt å ständut!

hästarnas hage



luften är fylld av doftande hägg

sugen på en aftontur?

är det en fyrklöver som gömmer sig där månne...

promenerar genom den tysta och dunkla skogen.

himlen bådar om en ljus och vacker morgondag

hem ljuva hem.