Otur.
Otur, ja. inte bara otur utan rent ut av sorg..en tragedi, Saetas fick ett dödfött litet föl igår, en liten hästflicka med långa svarta ögonsfransar. Fy stackars Saeta förstod ju ingenting och gnäggade efter sin lilla bäbis som låg så stilla, så stilla, alltför stilla.
Det är en baksida med att ha djur, när man har djur måste man ju även ta den här biten att ibland blir det inte som man tänkt sig.
Min safari har förvandlats till en kulturell kryssning istället, hur nu det gick till. eller jo, det gick till så att ellenor kunde bara vara ledig i en vecka och på en vecka hinner man ju inte långt på savannen, möjligtvis bara till zebrorna, så nu har vi bestämt oss för en medelhavskryssning istället där vi ska besöka diverse museum och monument. Jag tror det blir mycket trevligt så nu ska vi bara boka det hela.
Har dock ej givit upp drömmen om Afrika, har lyckats efter lite knep och knåp hittat ett stall som gör safaris från hästryggen och anmält mig som volontär till nästa år och om det är ngn som hoppar av så kan det bli redan till sommaren som jag får rida i yster galopp genom en gnuflock.
Idag har vi pulsat i snö, jag och den oslipade diamanten Stjarna, henne lärde jag faktiskt känna på norra Island..och där var hon en riktig apa men sen blev vi så pass bra kompisar att hon fick flytta med mig hem till Sverige och nu svassar hon runt här och uppför sig för det mesta som en dam, frånsett de gånger hon ser en farlig postlåda, en sprayflaska eller hör en eltråd knäppa, då brukar man ganska snabbt och obarmhärtigt få tugga grus, och blir mer eller mindre blålila och kan kvala in som smurf i någon vecka framöver.
Trots det gillar jag henne, när jag träffade på henne på Island och började tränade henne där var hon sjövild. jag kommer ihåg vår första ridtur. Jag var rånöjd när jag red från gården, såg att alla gamla väderbitna hästgubbar var riktigt imponerade av den lilla röda hästen och för att inte glömma den ivriga svenskan på hennes rygg..det hela hade kunnat få sluta där..idyllen men den fladdrande manen, de djupnande smilgroparna och de beundrande blickarna...
Idag har jag haft en sån där dag när man gör en lista på alla samtal man måste ringa men skjutit upp så länge så det nästan blivit pinsamt att ta itu med det. Har på något sätt blivit en spindel i nätet för att ragga deltagare till en hästmassagekurs, hur det gick till, ja den som det visste. Men få är då så tacksam som en liten raggsocka när det gäller massage.
hej mitt vinterland.
Jag är nog faktiskt förtjust.
Det är en baksida med att ha djur, när man har djur måste man ju även ta den här biten att ibland blir det inte som man tänkt sig.
Min safari har förvandlats till en kulturell kryssning istället, hur nu det gick till. eller jo, det gick till så att ellenor kunde bara vara ledig i en vecka och på en vecka hinner man ju inte långt på savannen, möjligtvis bara till zebrorna, så nu har vi bestämt oss för en medelhavskryssning istället där vi ska besöka diverse museum och monument. Jag tror det blir mycket trevligt så nu ska vi bara boka det hela.
Har dock ej givit upp drömmen om Afrika, har lyckats efter lite knep och knåp hittat ett stall som gör safaris från hästryggen och anmält mig som volontär till nästa år och om det är ngn som hoppar av så kan det bli redan till sommaren som jag får rida i yster galopp genom en gnuflock.
Idag har vi pulsat i snö, jag och den oslipade diamanten Stjarna, henne lärde jag faktiskt känna på norra Island..och där var hon en riktig apa men sen blev vi så pass bra kompisar att hon fick flytta med mig hem till Sverige och nu svassar hon runt här och uppför sig för det mesta som en dam, frånsett de gånger hon ser en farlig postlåda, en sprayflaska eller hör en eltråd knäppa, då brukar man ganska snabbt och obarmhärtigt få tugga grus, och blir mer eller mindre blålila och kan kvala in som smurf i någon vecka framöver.
Trots det gillar jag henne, när jag träffade på henne på Island och började tränade henne där var hon sjövild. jag kommer ihåg vår första ridtur. Jag var rånöjd när jag red från gården, såg att alla gamla väderbitna hästgubbar var riktigt imponerade av den lilla röda hästen och för att inte glömma den ivriga svenskan på hennes rygg..det hela hade kunnat få sluta där..idyllen men den fladdrande manen, de djupnande smilgroparna och de beundrande blickarna...
Idag har jag haft en sån där dag när man gör en lista på alla samtal man måste ringa men skjutit upp så länge så det nästan blivit pinsamt att ta itu med det. Har på något sätt blivit en spindel i nätet för att ragga deltagare till en hästmassagekurs, hur det gick till, ja den som det visste. Men få är då så tacksam som en liten raggsocka när det gäller massage.
hej mitt vinterland.
Jag är nog faktiskt förtjust.
Kommentarer
Trackback
