kvalitetstid med mig själv
I afton skall jag ha kvalitetstid med mig själv. Äta choklad, gulla med mina hästar. Läsa en ny roman av Kajsa Ingermarsson och helt enkelt ta mig en funderare och en långpromenad. Sitta på bryggan och bara titta på vattnet, promenera långt upp i skogen.
Det är väl ändå speciellt, när man är så djupt in i skogen att man inte ser annat än träd, man hör inget annat än skogens invånare och vinden sus i träden, man känner inget annat än barrstigen under skorna och en och annan knotig rot som letat sig fram genom markytan. Är väl sådana stunder man inser att det inte spelar så stor roll vilken väg livet tar, för hur det än är så har man ju detta andrum att ta sig tillbaka till. Saker och ting brukar ju alltid reda ut sig..eller blekna och med ens inge en annan bild än det gjort i ett initialt skede...liksom suddas ut till en bild som kanske känns mera överkomlig. En bild som helt enkelt passar bättre in i min minnesbank.
Dessa dagar är underskattade, de dagar när man har tid och plats för sig själv. När man ger sig tid att andas och tänka efter. Få lite perspektiv. Jag lovar ständigt mig själv nya andrums-dagar, sen glömmer jag det och hastar vidare i livet.
För sån är jag, fort ska det gå!
Hur får man den här typen av tankeverksamhet att inte låta pretentiös?!
Det är väl ändå speciellt, när man är så djupt in i skogen att man inte ser annat än träd, man hör inget annat än skogens invånare och vinden sus i träden, man känner inget annat än barrstigen under skorna och en och annan knotig rot som letat sig fram genom markytan. Är väl sådana stunder man inser att det inte spelar så stor roll vilken väg livet tar, för hur det än är så har man ju detta andrum att ta sig tillbaka till. Saker och ting brukar ju alltid reda ut sig..eller blekna och med ens inge en annan bild än det gjort i ett initialt skede...liksom suddas ut till en bild som kanske känns mera överkomlig. En bild som helt enkelt passar bättre in i min minnesbank.
Dessa dagar är underskattade, de dagar när man har tid och plats för sig själv. När man ger sig tid att andas och tänka efter. Få lite perspektiv. Jag lovar ständigt mig själv nya andrums-dagar, sen glömmer jag det och hastar vidare i livet.
För sån är jag, fort ska det gå!
Hur får man den här typen av tankeverksamhet att inte låta pretentiös?!
Kommentarer
Trackback
