madeleinegardmo

Fredagar när man var liten? Hela dagen var en fest förutom kanske fm. i skolan då man alltid var tvungen att harva igenom ärtan pärtan piron eller ve och fasa en diagnos m. 3.ans tabell, efter besöket i matan infann sig dock alltid helgstämningen och lugnet. Var man gruppen som i ansvarshuset fått uppdraget att arrangera roliga timmen att axla så var man vid det här laget lagom upptrissad så det långa spikraka håret och den sneda luggen flaxade åt alla håll. I sin lilla stökiga ryggsäck som mamma så omsorgsfullt om vartannant packade om och ifrågasatte dess innehåll hade man klämt ner en Big Pack- glasslåda med chokladbollar som man hoppades att det inte skulle vara alltför stora smörklumpar i. Var så fallet så kunde man alltid skylla på att det var brorsan som bakat för jag hade ju faktiskt suttit och kollat på rederiet kvällen innan, och har man en liten crush på intendent Tony så borde ju det vara en godtagbar ursäkt.
Hursomhelst, dags för roliga timmen! Jag var oftast som alltid i en mycket kreativ grupp, vi brukade ha olika tv-program och för att riktigt återskapa den reella situationen så var vi ju tvugna att ha kameramän. Ni vet annars syns det inget där hemma i rutan! Så det föll ju sig som så att jag och en kille alltid utnämde oss till programledare för vi var ju helt enkelt roligast! resterande medlemmar i gruppen fick vara kameramän och kanske ett reklaminslag. Kameraman är förresten ett storstilat uppdrag då fick man åla sig fram mellan bänkarna för att få de perfekta vinklarna, detta med en gigantisk orange kudde på axeln (eller kudde och kudde, det är ju självklart en kamera vi pratar om!) att som liten tanig 10-åring vingla runt med en kudde storlek big-size på axeln och samtidigt med finess föra sig i rummet är ingen lätt uppgift!
Programledaruppdraget tog jag alltid på största allvar, medan publiken mumsade chokladbollarna med för mycket
smör avhandlade vi där i programledarduon allehanda ämnen och vår lärare nickade instämmande fast han säkert inte förstod hälften...som när vi med långkalsonger på huvudet sjöng galenskaparnas "vi ska ställa upp med både själ och kropp, hela världen blir till en bodyshop" då undrade han nog var han hamnat.

När roliga timmen led mot sitt slut fick man 20min rast och sedan var det dags att ha klassråd. Där skulle veckan avhandlas och klagan framföras. Den eviga frågan om varför varför alla klasser sprang till matan samtidigt och varför varför måste vi jämt sälja saker till klasskassan, kan vi inte ha disco istället?

När dagen äntligen var slut så var det då dags att åka hem, underbara fredag innebar ju inte bara ledighet utan också godis, chips och disney-dags och kanske "sikta mot stjärnorna". Det var livet det, ligga där i soffan med sin strumpebandssnok runt halsen och inte fundera på nåt.
Helgen var evighetslång.