testing testing.
jaha. då är man en nybakad bloggkrönikör och tro nu inte att jag hakat på trenden för att det är så hippt att blogga, nej gott folk, jag skall blogga för att bidra med min beskärda del till den allmänna lyckan här i vår värld. Alltid fångar man någons intresse med att linda in den annars så grå vardagen i ett rosa skimmer.
Dagen till ära har jag inte gjort något speciellt egentligen, gick omkring i mina prickiga pyjamasbyxor fram till kl. 12.45, ja jag till och med tog ut hästarna i denna utstyrsel. De verkade dock måttligt intresserad av att jag inte såg ut som vanligt...De har väl vant sig vid det här laget att jag inte är som alla andra mattar, och bemödar sig inte ens vifta på ett öra i onödan. Hade jag varit gammal i gardet så hade jag glatt visat upp en bild på dessa härligt fladdriga byxor..tänk prickigt, tänk stort, tänk dag i Januari -07 i utkanten av Pers territorium..ja alltså stormen Per.
Nu är det väl meningen att man på något sätt ska redigera och snajda upp den här bloggen så alla kvider av avund när de ser min förträffliga design, men den karamellen mina vänner den får ni avnjuta en annan dag.
Den dagen då min nya röda kamera dyker upp, då kommer detta troligen bli en relativt roande följetong.
det här är kul ----> http://rl.se/biorytmer
trist att jag inte lyckades klistra in min kurva, där har vi förklaring till att jag varit dum som ett spån ett tag.
Räds inte ett par pyjamasbyxor.
Dagen till ära har jag inte gjort något speciellt egentligen, gick omkring i mina prickiga pyjamasbyxor fram till kl. 12.45, ja jag till och med tog ut hästarna i denna utstyrsel. De verkade dock måttligt intresserad av att jag inte såg ut som vanligt...De har väl vant sig vid det här laget att jag inte är som alla andra mattar, och bemödar sig inte ens vifta på ett öra i onödan. Hade jag varit gammal i gardet så hade jag glatt visat upp en bild på dessa härligt fladdriga byxor..tänk prickigt, tänk stort, tänk dag i Januari -07 i utkanten av Pers territorium..ja alltså stormen Per.
Nu är det väl meningen att man på något sätt ska redigera och snajda upp den här bloggen så alla kvider av avund när de ser min förträffliga design, men den karamellen mina vänner den får ni avnjuta en annan dag.
Den dagen då min nya röda kamera dyker upp, då kommer detta troligen bli en relativt roande följetong.
det här är kul ----> http://rl.se/biorytmer
trist att jag inte lyckades klistra in min kurva, där har vi förklaring till att jag varit dum som ett spån ett tag.
Räds inte ett par pyjamasbyxor.
Kommentarer
Postat av: CLs mamma
Hej, du skriver så vackert att jag får gåshud. Jag är stolt över dig. /Din vän i nöden intill döden
Trackback
